Inkretinkompendiet

Introduktion

Redaktörer: Bo Ahrén och Anders Toll

Syftet med detta kompendium är att beskriva bakgrunden till och erfarenheterna av inkretinbehandling vid typ 2-diabetes

Denna behandling tar sin ursprung i den s.k. inkretineffekten, som är den potentiering av glukosstimulerad insulinsekretion som utövas av de inkretin­hormoner som frisätts efter måltid. Inkretineffekten förutsågs redan på 1930­-talet efter experimentella studier och kunde slutligen verifieras i början av 1960-­talet när man kunde mäta insulin i blod. Inkretineffekten är defini­tionsmässigt den ökade insulinnivå man ser efter oral glukostillförsel jämfört med intravenös glukostillförsel när glukosnivåerna är desamma vid de båda belastningarna. Senare studier har visat att det framförallt är tarmhormonerna GIP och GLP-­1 som utövar inkretineffekt. GLP­-1 har förutom en insulinfri­sättande effekt även en hämmande inverkan på glukagonsekretionen, och båda dessa effekter är glukosberoende. Vidare utövar GLP­-1 en hämmande inverkan på aptiten och förlångsammar ventrikeltömningen. Dessa effekter sammantaget är positiva som en behandling vid typ 2-­diabetes, och den första studien som föreslog detta genomfördes av Gutniak och medarbetare i Stockholm (Gutniak et al., 1992). Presentationen av detta skedde vid EASD i Köpenhamn 1990.
GLP­-1 bryts snabbt ned av enzymet DPP­-4 och i mitten av 1990­-talet föreslogs att lämpliga behandlingsalternativ är DPP­-4 resistenta GLP­1 receptor­ agonister respektive hämmare av DPP-4. Båda dessa koncept har framgångs­ rikt utvecklats och i många studier har svenska forskare varit mycket aktiva. År 2005 kunde den första GLP-­1 receptoragonisten introduceras på marknaden (exenatid) och detta följdes året därpå av den första DPP-4-­hämmaren (sitagliptin). Därefter har ett flertal nya läkemedel utvecklats vilka nu är tillgängliga för patienterna och fler är på väg.
Inkretinbaserad behandling har vuxit fram ur en tilltagande kunskap att det är defekt funktion i pankreasöarna som är central för utvecklingen av typ 2­-diabetes och genom forskningsresultat som visat att GLP­-1 påverkar just dessa patofysiologiskt grundläggande processer. Inkretinbaserad behandling har vidare utvecklats genom forskningsbaserade resultat rörande kinetik, metabolism och effekt av GLP-­1 och det inaktiverande enzymet DPP­-4. Sammantaget är inkretinbaserad behandling ett resultat av ett målmedvetet arbete utifrån den prekliniska och kliniska forskningens resultat och kan därmed anses vara en seger för den translationellt inriktade forskningen. Detta kompendium behandlar inkretinbehandlingens bakgrund, dess effekter och potentiella biverkningar.
Bo Ahrén
Professor, Lunds universitet
och
Anders Toll
Vetenskaplig rådgivare, Lilly
Kapitel
Innehåll
2
Glukossänkande effekter,
Författare: Johan Jendle
3
Viktpåverkan,
Författare: Johan Hoffstedt
4
Kardiovaskulära effekter,
Författare: Thomas Nyström
5
Biverkningar och säkerhet,
Författare: Åke Sjöholm; reviderat av Mona Landin-Olsson
▼Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning Trulicity 0,75 mg, 1,5 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna (dulaglutid). ATC-kod: A10BX14 Indikationer: Trulicity är avsett för vuxna med typ 2-diabetes mellitus för att förbättra glykemisk kontroll som: Monoterapi När behandling med enbart kost och motion inte ger tillräcklig glykemisk kontroll hos patienter för vilka behandling med metformin inte anses lämplig på grund av intolerans eller kontraindikationer. Tilläggsbehandling I kombination med andra glukossänkande läkemedel inklusive insulin, när dessa tillsammans med kost och motion inte ger tillräcklig glykemisk kontroll (se avsnitt 5.1 för data gällande olika kombinationsbehandlingar). Kontraindikationer: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne. Varning: Dulaglutid ska inte användas av patienter med typ 1-diabetes mellitus eller för behandling av diabetesketoacidos. Användning av GLP-1-receptoragonister kan sättas i samband med gastrointestinala biverkningar. Detta skall tas under övervägande då patienter med nedsatt njurfunktion behandlas eftersom dessa biverkningar, t ex illamående, kräkningar och/eller diarré, kan orsaka dehydrering vilket kan leda till en försämrad njurfunktion. Dulaglutid har inte studerats hos patienter med allvarlig gastrointestinal sjukdom, däribland allvarlig gastropares, och rekommenderas därför inte till dessa patienter. Användning av GLP-1- receptoragonister har satts i samband med en risk att utveckla akut pankreatit. Patienterna ska informeras om de karakteristiska symtomen på akut pankreatit. Om pankreatit misstänkts ska behandlingen med dulaglutid avbrytas. Om pankreatit bekräftas ska dulaglutid inte återinsättas. Utan andra tecken och symtom på akut pankreatit är förhöjda pankreasenzymer inte prediktivt för akut pankreatit. Patienter som får dulaglutid i kombination med en sulfonureid eller insulin kan löpa ökad risk för hypoglykemi. Risken för hypoglykemi kan minskas genom att dosen av sulfonureid eller insulin sänks. Datum för översyn av produktresumén: 2016-10-13 Läs bipacksedeln före användning. För ytterligare information och priser se www.fass.se. Rx, F Subventioneras för patienter som först har prövat metformin, sulfonureider eller insulin, eller när metformin eller sulfonureider inte är lämpliga. Subventioneras endast för patienter som inte behandlas i kombination med basinsulin. Eli Lilly Sweden AB, Box 721, 169 27 Solna. 08-737 88 00, www.lilly.se. Referens: Produktresumé (SPC) Trulicity (dulaglutid), www.fass.se | PP-DG-SE-0004
Top